Det var du och jag mot världen, nu är de bara jag.
Detta är till dig, du vet vem du är och obehöriga kan strunta i att läsa om de är så..
Aldrig kännt mig så lämnad, sviken eller bortglömd.
Du satte honom framför mig.
Du verkar inte tycka att de va nåt fel eller tycka att jag ska bli ledsen eller arg.
Jag lever för dig, jag hade inte levt idag utan dig.
Men nu måste jag lära mig leva i tystnad om jag väljer att leva med dig.
Jag måste vända på varenda sak för att kunna lita på dig igen.
För igår.. ja igår sjönk min respekt för dig till NOLL och du har inte min tillit längre.
I fyra år har jag litat på dig, alltid berättat allt för dig, alltid tröstat dig som du tröstat mig.
Jag önskar de bara inte var du som gjorde detta mot mig, du var den sista personen jag trodde skulle kunna göra så.
Men de gjorde du och nu vet jag inte vart jag ska vända mig när jag inte kan det till dig.
Nu är allting förändrat, du har sårat mig så sjukt så jag vet inte om jag känner för att vara din vän förrän jag kommit över det.
Jag kommer behöva tid, mer tid än du någonsin kunnat tänka dig.
Du var för helvete mitt ALLT, du betydde precis allt och jag har räddat dig i så många situationer, har tröstat dig, fått dig glad, gett dig all min kärlek en vän kan få!
Jag kan inte säga att jag inte älskar dig lika mycket nu för de gör jag, men jag vill just nu verkligen hata dig för allting hade varit så mycket enklare då, då hade jag kunnat gå vidare men jag kan ju fan inte gå vidare utan dig, men vet inte om jag klarar att göra de med dig heller.
FUCK vad du har gjort de svårt för mig, varför just du?
Jag tittar på fotona av oss, känner tårarna rinna nedför kinden,
Allt har varit så problemlöst och vi har knappt bråkat innan, de kanske därför detta kommer som en shock?
Du var på toppen men du sjönk till botten i mina ögon.
Skyll inte på alkohol,
Skyll inte på att du inte kunde säga nej,
Skyll inte på att du inte trodde jag skulle få veta,
För de du har gjort valde du själv, de var inte någon annans val, du visste att jag skulle bli ledsen och ändå ljög du och gjorde de du gjorde, de går inte att ändra, som sagt de var ditt val och du valde bort mig. Du valde honom framför mig.
Jag föll ihop och kunde inte resa mig, inte andas, tårarna bara rann och ingen kunde få upp mig, alla var där inne glada och skrattade men nån fick syn på mig, sprang ut, jag var helt förstörd, tog en evighet kändes de som innan jag kunde samla mig och berätta, innan jag ens klarade resa mig upp, hela världen snurrade runt och jag kunde inte stoppa den.
Jag ville resa mig upp, springa, springa tills jag föll ihop och inte fanns mer, ville få ett slut på allt.
Detta skrev jag för att jag vill att du ska förstå, hur jävla ont de gjorde och att de kommer ta tid innan jag kan förlåta dig. Detta är precis vad jag känner, precis vad jag vill sägaa till dig men jag kan knappt prata om dig utan att tårarna rinner, kan inte skriva utan att tårarna rinner men de blir klara ord, svart på vitt och inget mummel.
Jag älskade dig, du betydde allt, de gör du fortfarande men jag är förvirrad och hoppas att jag ska vakna upp,
Men detta är ingen mardröm, de är mitt liv.
kommentarer.
Trackback
